kapitel 24

Version:1.0 StartHTML:0000000167 EndHTML:0000003710 StartFragment:0000000454 EndFragment:0000003694

Kapitel 24

När Jonas vaknade så var allting vit, han frös som han hade gjort första gången han upplevde kyla fast värre detta var obeskrivligt tänkte Jonas. Trots att Jonas hade tränats i sin utbildning att hitta ord så kunde han inte hitta dom. Det enda han kom på var kyla och snö.

Han hörde ett duns han skulle resa sig upp och se var det var för någonting. Men han kunde inte röra sig han satt fast. Han kämpade ett bra tag men han fick bara snö i näsan och i munnen den var kall. Han måste ha blivit begravd i snön tänkte han. Han skulle precis blunda och ge upp, nu när han har misslyckats men han hörde något ett barn. Kan det var Gabe? Han skrek Gabe allt han kunde det dröjde en stund innan han fick svar. Det kändes som en evighet för Jonas men egentligen var det bara cirka trettio sekunder. Adrenalinet började pumpa han fick nya krafter och tryckte med både armar och ben. Han nådde ytan och där låg han Gabe med ett stort skrapmärke över kinden.

Vad hände egentligen ena sekunden åkte han på sin kälke mot ljuset, men sen? Han måste ha krockat nej ett snödriv snöfall han kunde inte minnas. Jonas såg sig omkring det var en massa snö ett träd med ett stort märke i, det måste var det han kört in i tänkte Jonas. Några hus längre bort ett samhälle Jonas kände nytt hopp samtidigt som han kände ett djup smärta i sina stela muskler. Han hade träningsverk efter dom långa cykelturerna han hade upplevt dom senaste dagarna.

Gabe började skrika igen Jonas tog upp Gabe och tröstade honom men han var genomfrusen han är tvungen att få komma in i värme annars skulle han riskera att befrias. Jonas började gå mot husen i hopp om att få komma in och få värme och mat.

När Jonas kom fram till det lilla samhället så var det inte så litet som han trodde. Det fanns hus som var så långt upp som till himlen och det var flera kilometer långt han. Han kände att hans muskler inte skulle orka mycket längre han skulle dö av utmatning och köld. Han andades in den kalla luften genom näsan men luften var inte så frisk som den brukar vara. Det luktade starkt och orent inte som det hade gjort hemma. Han kunde minnas doften från sina minnen det kom från dom där så kallade bilar.

Gabriel ropade till Jonas att han skulle titta upp, Jonas tittade upp och såg det stora flygplanet som flög högt ovanför deras huvuden. Jonas första tanke var att springa men när han såg sig omkring fanns det hundratals personer längre fram på vägen, det skulle vara omöjligt att hitta honom bland alla dessa människor. Han var fri i den här stora staden, det är väll lika bra att gå längre in i samhället sa han till Gabe.

Lite längre fram på vägen som han och Gabe gick på så han en stor skylt där det stod ”annorstädes barnhem” Jonas kände sig extremt lättad äntligen hade han kommit fram till sitt mål.